Statligt nej till svensk mat

På statens eget matbord serveras som bekant mat som produceras på sätt som inte är tillåtet enligt svensk lagstiftning. Detta är ingen nyhet för Fjäderfäs läsare.

Men möjligen (?) håller en rimligare ordning så sakteliga på att inrättas. Det tyder några kommuners agerande på och även EU-parlamentets senaste beslut. Bland annat finns det kommuner som är inne på att lägga beläggningskraven i enlighet med svensk lag.

Dock återstår mycket att förändra. I huvudsak gäller nämligen alltjämt att staten själv, i sina egna konkreta matinköp, säger nej till mat producerad enligt svensk lag.

Det visar denna uppdatering av läget inom den offentliga mathållningen.

För två år sedan låg Fjäderfäs specialskrift ”Den offentliga maten – om vad vi äter i dubbelmoralens förlovade land” på TV Aktuellts redaktionsbord. Det är glädjande att man nu (äntligen), med hjälp av journalisten Malin Olofssons fina arbete tar upp problematiken kring den offentliga upphandlingen av mat.

Men tyvärr har TV och många andra ”stora” media ännu ej ”upptäckt” att till och med lagstiftarna själva under så många år har brutit mot lagen genom riksdagsrestaurangens mathållning. Och inget radikalt har heller hänt totalt sett med den offentliga maten.

Vad gäller problemet?
Att bonden måste följa den svenska djurskyddslagen samtidigt som staten själv, och inte ens lagstiftarna själva, gör det när de köper livsmedel?
Som läsare av Fjäderfä känner du väl till denna problematik och vi inser alla att detta är en fullständigt ohållbar situation. Den svenska bonden försätts, som bekant, i en omöjlig konkurrenssituation.

Händer det något?
Visst talas det om att kommuner kan ställa ”miljökrav” och – hör och häpna – krav på djurskydd. Man kan visserligen inte säga rakt ut att man vill att höns och kycklingarna ska ha skötts enligt svensk lag, men kommuner och landsting kan kräva ”icke näbbtrimning”, för att nämna ett exempel. Det bör också nämnas att det (i skrivande stund) tycks som om några kommuner ställer krav (alternativt planerar att ställa krav) på en beläggning i kycklingstallarna som är i nivå med vad som gäller i Sverige. Fjäderfä följer upp detta och återkommer. Men ännu så länge har inget radikalt hänt i praktiken. Den lilla etiska specialkost som livsmedel producerat enligt svensk lag utgör, har nämligen inte någon dominans på matbordet i skolan, på äldreboendet eller när den svenska byråkratin äter. Där äts importmat utan förhinder. Inte ens den lag-stiftande församlingen i riksdagen tycks ha några problem med att njuta av ”förbjuden mat” (läs mer om riksdagens matfågelskonsumtion på www.fjaderfa.se ... Polulära ...).

Många kostchefer kämpar hårt
Trots några ljustecken enligt ovan, så är svaret på frågan om det händer något inom den offentliga upphandlingen totalt sett nej. Men det går ändå långsamt framåt i små steg och många kostchefer ute i kommunerna är väl insatta i frågor kring matens kvalitet och ursprung och dessa statens tjänstemän navigerar så gott de kan kring LOU, Lagen om offentlig upphandling, för att kunna göra vettiga matinköp. Många av dessa är värda ett erkännande för sin kamp för bra mat i skolan. De bör inte anklagas för att välja bort svensk mat då det inte är enkelt att påverka ”systemet” där LOU har sista ordet. Kravet på dem är också att skollunchen ska kosta mindre än tio kronor (9,80 kr i medeltal, enligt Skolmatens Vänner, 2013). Att då ”sälja in” svensk kyckling och svenska ägg med de mycket höga produktionskostnadsnivåer som gäller i Sverige, är inte enkelt men kanske är en förändring på gång enligt ovan, där världens högsta ambitioner när det gäller djurskydd och livsmedelssäkerhet kan komma att få betydelse.

Nya upphandlingskriterier på gång
Samtidigt finns det möjligheter att ställa krav. Det framhåller inte minst MSR, Miljöstyrningsrådet. Vi berättade senast i Fjäderfä december 2013 om MSR:s arbete med nya upphandlingskriterier och Lisa Sennström på MSR sa då att de nya kriterierna ska bli klara under februari 2014, se MSR jobbar nu med nya kriterier för livsmedel.
(MSR stängs från halvårsskiftet och frågor om upphandling hör därefter till Konkurrensverkets verksamhet).

Ett beslut i EU-parlamentet (kommande direktiv) i januari 2014 uppges göra det möjligt att ställa mer långtgående krav i upphandlingen. Axel Hansson, expert på offentlig upphandling inom LRF, gör i Land Lantbruk nummer fem bedömningen att parlamentets beslut kan göra att fler kommuner och landsting kommer att ställa krav i sina livsmedelsupphandlingar.

Andra skjuter över målet?
Fjäderfä har tidigare uppmärksammat att vissa kommuner ”tar på sig spenderbyxorna” när de går från bulkmat utan några krav alls, till upphandling av enbart ekologisk mat. Man kan då fråga sig hur man klarar tio kronor (enligt tidigare) per portion. Ett steg från lägsta pris är också till exempel att välja ekologiska ägg eller ägg från frigående höns och därmed säga nej till ägg från moderna inredda burar. När kommuner samtidigt köper färdig importerad pannkaka där ingående ägg är producerade på ett sätt som inte ens uppfyller svensk djurskyddslag haltar ambitionerna med verkligheten. Till de kommuner som har visat att de inte räds merkostnader för skolmaten på tillsammans många miljoner kronor hör stora kommuner som Göteborg och Malmö men också mindre som Kristianstad och Kumla.

Skrämmande siffror bevisar verkligheten
Vad tog då TV-Aktuellt upp i januari 2014? Jo, de presenterade ”nyheter” med statistik om vad som äts på det offentliga matbordet. Bland annat att andelen svensk mat inom de totala offentliga matinköpen ser ut så här:
Potatis: 51 procent
Äpplen: 4 procent
Morötter: 16 procent
Nötkött, tärnat: 48 procent
Ost, skivad: 30 procent
Kycklingfilé: 25 procent
Kyckling, tärnad: 33 procent
Fläskkotlett: 17 procent.
(För ägg och äggprodukter som pannkaka med mera fanns ingen redovisning).

Tre av fyra kycklingar i kommunernas upphandling är således importerade och det är alltså alltjämt så att gamla och skolbarn i Sverige äter en mycket stor andel importmat som har producerats på ett sätt som inte är tillåtet i Sverige. Detta är ingen nyhet för Fjäderfäs läsare och det tycks nu som alltfler ”upptäcker” detta, även TV Aktuellt.

”Upphandlingsstöd” – inte förändringar
Aktuellt tog även upp problematiken med att de stora grossisterna med Martin & Servera i spetsen överklagar affärer som de förlorar. Företrädarna för grossisterna sa i Aktuellt att de inte överklagar för att tjäna mer pengar, utan för att ”få ordning” på den offentliga upphandlingen. Aktuellt visade då att tre av fyra kommuner stannar hos denne grossist som alltså då behåller kunden. Dessutom framgick att det finns kom- muner som inte vågar ställa krav av rädsla för att hamna i processer med de stora grossisterna. Totalt sett för all offentlig upphandling uppges det vara cirka sju procent (mer än 3 000 ärenden) som överklagas varje år.

Alla dessa överprövningar, som Fjäderfä nogsamt utredde i skriften ”Den offentliga maten – om vad vi äter i dubbelmoralens förlovade land” (2011), var det stora diskussionämnet i Aktuellt den 14 januari 2014. Civil- och bostadsminister Stefan Attefalk hade kallats till TV-studion för att diskutera konfliker mellan EU-regler och svenska regler. Ministern meddelade att regeringen erbjuder kommunerna upphandlingsstöd för att kunna göra bättre upphandlingar.

Att slå fast att den svenska staten ska servera mat som är producerad enligt svensk lagstiftning kunde Stefan Attefalk lika lite som andra politiker har kunnat göra det. Lite pengastöd och goda råd är vad som erbjuds, inte krav på mat enligt svensk lag i statens egen mathållning.

Staten prioriterar skolmaten?
2014 blir skolmatens år i Matlandet Sverige. Det meddelade landsbygdsminister Eskil Erlandsson i den 23 januari. I uttalandet sägs att, citat: ”Matglädje, hållbarhet och kvalité är tre ord som ska genomsyra den svenska skolmaten. I år ligger fokus på Skolmaten i Sverige – det nya matlandet”, och ministern fortsätter:
– Skolmaten har alltid varit en viktig del av Matlandet Sverige. I år vill jag göra det tydligt att barnens mat är viktig på så många plan. Barnen får chansen att ta med sig goda matvanor vidare ut i livet, och jag tror att vi kan väva in de traditionella skolämnena i lunchen på ett mycket pedagogiskt sätt.

Vidare sägs i meddelandet: ”Skolmaten är mer än bara en måltid. I skolan lär sig barnen äta rätt och de kan ta med sig goda matvanor för resten av livet. Det är viktigt att barnen hittar matglädje, att maten är god, håller hög kvalité och att den är hållbar”.

Inget i klartext om att svensk lag gäller
Inte heller landsbygdsminister Eskil Erlandsson kan säga rakt ut att all mat i statens egen skola ska följa svensk lag. Istället gör han som kollegan Stefan Attefalk när han pytsar ut Matlandet-pengar till ett ”Kompetenscentrum”. Detta centrum ska sprida kunskap om offentlig mat och ta fram ämnesövergripande pedagogiska verktyg för måltiden i skolan. Arbetet ska ske i samråd med Sameskolstyrelsen och andra berörda myndigheter. Pengarna, 6,45 miljoner för 2014, går från regeringen via ett regleringsbrev till Livsmedelsverket för att sedan nå skolvärlden. Om detta kommer att leda till att mer än var fjärde kyckling blir svensk i den svenska skolan, återstår att se.

Nya EU-regler
EU antog nyligen nya regler för den offentliga upphandlingen vars syfte ska vara att det ska bli lättare att ställa kvalitetskrav. Det ska också bli lättare för mindre företag att konkurrera. Om även detta leder till att mer än var fjärde kyckling blir svensk i den svenska skolan, återstår att se.

/Sven Secher

Vill du läsa mer om skillnader mellan svensk och annan mat? KLICKA HÄR!
#DetÄRskillnad

Läs mer:
TV 2 med Aktuellts program om den offentliga upphandlingen finns på hemsidan: www.svt.se/aktuellt .
Mer information om Matlandet Sveriges skolsatsning under 2014 (enligt ovan) finns på:
www.regeringen.se/sb/d/12806/a/232328 .
Skriften ”Den offentliga maten – om vad vi äter i dubbelmoralens förlovade land” finns på: www.fjaderfa.se/Rapport om den offentliga maten .
Artikeln (enligt ovan) från Fjäderfä nr 5-2013 om kommunala spenderbyxor, finns på:
www.fjaderfa.se/Kommunala spenderbyxor

Tidningen Fjäderfä.

Utskriftsvänlig sida